seven.

Försöker andas.
ett tryck kämpar ständigt emot lungkapaciteten
och även fast känslan sitter djupare än den faktiska vetskapen
är du min placeboeffekt

vandrar runt i samma cirkel
tankar samlas ofta i drömmar långt borta

tårar
det spelar ingen roll längre
ni hjälper dåligt ändå

 

sex. ett nytt kapitel.

tusentals mil har vandrats sedan sist
ibland dansandes fram
ibland krypandes

det kom en tid där den rosa bubblan sprack
insipprade kom smärta, ovisshet, svek
det är nu ett slutet kapitel 
som forfarande jagar i dagdrömmar

summa naivitet bortblåst
oskuldsfullhet krossad
tillitsförmåga försummad

några sted har vandrats sedan dess
ibland dansandes fram
ibland krypandes
men denna gången med styrka
och kärlek
 
 
 
 
 
 

five.

om och om och om  igen.
kanske en ond cirkel
kanske ett medvetet val
att famla i mörkret
att försöka hitta svar
att försöka hitta rätt

ser, känner, blundar, ignorerar
om och om och om igen
kanske en ond cirkel
kanske ett medvetet val
oavsett vilket
är det en verklighet
en enda verklighet
och frågan är
vad vi gör med den



four.

krossat hjärta
i två halvor eller i tusen bitar
kanske vet jag inte mycket om er
längre

bygga murar för att rasera
i två halvor eller i tusen bitar
kanske vet jag inte mycket om er
längre

jag kommer ihåg
och visst känns det hopplöst
ibland
men just nu plågar ni mig inte
längre

två själar och en kärlek
blir en helhet
det känner jag
när du är nära


three.

det sägs att en bild säger fler än tusen ord
men ord som inte sägs
ord som istället sparas på
att din tystnad betyder mer än tusen ord
som blir till tusen tankar
det har du lärt mig

det finns ingen mening med att tvinga fram
att ta dina ord ifrån dig
men snälla
om du dig inte förmår
kom,
viska dina svar i mina drömmar


two.

nu är du där. nu är jag här.<BR>
Vägar som korsas som skapar en avfart. Vi bestämde riktningen.
Jag minns hur vägen började, hur förändringar och nya vinklar uppenbarade sig. Hur jag målade upp min bild, för att sedan sudda ut partier och måla nytt. <BR>
Svarta pensldrag som behövdes suddas ut, behövdes ändras i din takt, till din nivå. Med vit färg på penseln skulle jag ändra allt. Trodde att allt var svart och vitt. Framför mig såg jag ett nytt lager. Det blev lager på lager på lager på lager.
Det var dina gråskalor.<BR><BR>
Nu är du där med dina gråskalor. Nu är jag här med mina.<BR>
Målar om, målar över, målar lager.<BR>
Och det ska vi fortsätta med.<BR><BR><bR>
nu är du där. nu är jag här.
Vägar som korsas som skapar en avfart. Vi bestämde riktningen.
Jag minns hur vägen började, hur förändringar och nya vinklar uppenbarade sig.
Hur jag målade upp min bild, för att sedan sudda ut partier och måla nytt.
Svarta pensldrag som behövdes suddas ut, behövdes ändras i din takt, till din nivå.
Med vit färg på penseln skulle jag ändra allt. Trodde att allt var svart och vitt.
Framför mig såg jag ett nytt lager. Det blev lager på lager på lager på lager.
Det var dina gråskalor.
Nu är du där med dina gråskalor. Nu är jag här med mina.
Målar om, målar över, målar lager.
Och det ska vi fortsätta med.

one.

Allt som hörs är ljudet av trummor som spelar i otakt. De stör varandra, skapar ett pulserande, evigt, ekande ljud. Många moln på den tidigare blåa himlen. Än vet ingen vad som gömmer sig bakom samtliga moln, förutom en. Vet, ser, känner, gömmer.

molnen ligger och väntar, väntar på att falla. Tunga moln som tillslut inte orkar, tunga moln som tillslut resulterar i hårda regndroppar med hastigheter över hundra kilometer i timmen. Droppar hårda som nålar, smattrande mot ansiktet. Varje droppe ett nytt trumslag. Varje moln en ny tonart, en ny takt. Allt som hörs är en otakt av ett pulserande hav av frågor och känslor, ekande och på repeat. Många frågor oställda, ännu fler känslor oupprättade.